Lär dig berätta en historia utan att tråka ut din publik
Har du någonsin lyssnat på någon som berättat en historia, över kaffet eller på en konferens, och varit helt uttråkad ? Eller ännu värre: historien kanske var intressant, men det verkade inte vara någon större mening med den?
Välkommen i klubben.
Här på Berättarverkstan så ska vi försöka hjälpa dig att bli en bättre berättare och talare.
Kanske var innehållet i berättelsen som du då hörde intressant, men av någon anledning så kändes den inte engagerande.
Eller så kanske du hörde en anekdot som fullständigt överväldigade dig, men när du sen försökte återberätta den så hade den inte alls samma effekt. Varför?
Chansen är stor – oavsett om du insåg det eller inte – att personen använde dynamiska berättarelement. Vi har alla historier att berätta. Och även om en person inte är en professionell författare eller talare, så måste vi ändå lära oss att berätta våra historier på ett bra sätt. För när vi hör andras berättelser (och berättar våra egna), så finner vi ofta förståelse och acceptans. Berättelser hjälper oss att känna oss inte fullt så ensamma i den här världen.
Så om du behöver lite hjälp, så är här tre enkla steg för att berätta en mer övertygande historia:
- Använd ett bete
Ett ”bete” är din öppning. Det är uppmärksamhetsfångaren, frågan eller citatet som omedelbart fångar din lyssnare eller läsare. Ju mer galet eller mystiskt, desto bättre. Utmana din publik att gå vilse i berättelsen. - Berätta historien
En berättelse har ett naturligt momentum. Om du bara anger vad som hände i kronologisk ordning (många människor försummar faktiskt att göra detta), så kommer du att fängsla din publik.Vi kallar detta för ”anekdoten” – en berättelse i sin renaste form – och liknar den vid ett tåg där du har bjudit in andra att åka med. De som åker med kan känna att du är på väg mot en destination.Du behöver ett ”bete” för att hålla din publik engagerad. Man kan definierar ett ”bete” som en serie implicita eller explicita frågor du, berättaren, ställer. Kom bara ihåg: alla frågor du ställer måste du också svara på. Annars kommer du att lämna lyssnaren i en evig spänning och ångest. Och vem har tid och lust att vara ännu mer orolig än normalt? - Reflektera
Många människor verkar berätta historier enbart för att få berätta dem. Men när du börjar fråga dig varför människor delar (och lyssnar på) berättelser, så finns det ofta ett mål. En orsak. Det kan vara för att uppmuntra eller inspirera eller få dig att tänka annorlunda. Men det finns ändå ett syfte med att berätta.
I slutet av din berättelse, så ägna en stund åt att reflektera över vad du delade.
Svara på alla frågor du har ställt:
- Varför är detta relevant?
- Vad är moralen eller poängen?
- Vem är detta meddelande till för?
Hjälp oss, publiken, att förstå vad vi ska få ut av berättelsen. Det behöver inte vara klyschigt eller inställsamt. Faktum är att din reflektion till och med kan vara subtil. Få det bara att räknas.
I reflektionen så ska du lösa eventuella frågor eller konflikter som tagits upp. Detta är i huvudsak din slutsats. Din upplösning. Detta kan vara ett utmärkt tillfälle att återkomma till ditt ”bete”. Avsluta med ett omnämnande av din poäng eller en omformulering av ett citat, intressant fakta, etc.
Det här är din chans att få din publik att förstå allt som kanske verkade överflödigt i berättelsen. Så se till att få med allt.
Din berättelse väntar…
Vi har hjälpt många människor att berätta sina historier. Och oftare än inte när en berättelse lider, så beror det på att man försummar en av dessa metoder.
Berättaren hoppar ofta direkt till reflektionen eller tar sig inte tid att få med sig publiken med hjälp av ett ”bete”. Eller så pratar han bara på utan att förklara varför han berättade historien för dig i första hand. Resultatet blir förvirring och till och med frustration. Dina berättelser förtjänar bättre.
Det gör din publik också.