Ska man verkligen kyssa grodor? Sagan rekommenderar faktiskt en annan behandling.

			GRODORNA LEVDE ett fritt och lyckligt och alldeles oordnat liv i sitt träsk. De plaskade mest omkring och käkade lite som det föll sig. Denna bedrövliga brist på mål och ledning, upprörde de klokaste och förståndigaste bland dem. De gick till Zeus och bad att få en kung. Han kastade genast ner en stor stock i kärret. Plasket skrämde nästan vettet ur hela grodskocken. Det var en entré värdig en stor konung! Men nästa morgon låg han stilla och orörlig. Några unga grodslynglar närmade sig försiktigt kungen. Till slut vågade de sig upp på hans rygg. Där satt de och kväkte oanständiga visor hela natten. Nu tappade alla totalt respekten för sin monark. De krävde att få en riktig kung och Zeus gav dem vad de önskade. Den här gången skickade han storken till kärret. Den högst konungsliga vita fågeln började genast äta sina undersåtar. Sedan dess har ingen groda klagat på sin kung. © 2002 Ulf Ärnström   efter Aisopos fabler [hemsida]  [sagosida]  [grodhistoria]
	Att kyssa eller inte kyssa? Har ni misslyckats med att förvandla en groda till prins genom att kyssa den? Kanske är det helt enkelt fel sätt. Först måste man få tag på ett räligt grodäckel som envisas med att kravla upp i sängen. Sedan ska han slängas i väggen. Det var så prinsessan i sagan gjorde. Men varifrån kommer då metoden att pussa på dem? Kan det vara Astrid Lindgren som lanserat idén? Varken socialstyrelsen eller livsmedelsverket har några definitiva rekommendationer angående pussandet. Såväl djurskyddsföreningar som flertalet inredningsarkitekter avråder dock bestämt från att kasta grodor i väggen.