Maskmat

Den gröna varelsen smäller igen luckan. Farkosten svävar upp i natthimlen och försvinner i riktning mot Sirius. Du kan inte röra dig. Tårna har växt ner som rötter i den fuktiga jorden. Dagar och nätter drar förbi likt vinden som prasslar i löven. De faller av om höstarna. Varje vår kan du känna rysningarna när saven stiger på nytt och löven kryper ut ur sina knoppar.

Ibland kommer farkosterna tillbaka. De landar i gläntan för att plocka kantareller. En höststorm knäcker slutligen din väldiga stam. Du blir mat för maskar och småkryp. Din sista tanke är minnet av glimten i varelsens blanka svarta ögon.