Skogen är inte riktigt sig lik. Det är mörkt, varmt och egendomligt tyst. Men man kan höra ett dovt, surrande ljud som stegras till ett crescendo. Så blir det oroväckande tyst igen.

Plötsligt står den bara där framför dig i gläntan, den väldiga, vibrerande farkosten. Den ser ut som en slags silverblänkande jättemanet. Ett blekblått ljus strömmar ut ur luckan som öppnar sig likt ett öga i plåten. En stege fälls ner i mossan och en liten grön varelse vinkar åt dig att klättra upp. Mössan ser ut som om den kommit direkt från en kräftskiva. Varelsen ser på dig med stora svarta ögon. Uttrycket i det som motsvarar ansiktet hos en människa är outgrundligt. Varför säger den ingenting?