Försvunnen i universums utkanter

Kaffebryggaren hoppar med ett sista hjärtskärande skrik. Det blixtrar till när taklampan dras med i fallet. Ljuset slocknar. Det måste ha blivit nån slags kortslutning. Ibland lyses mörkret i farkosten upp av skenet från passerande kometer. Temperaturen sjunker gradvis. Ingen kan höra dig skrika.

Vart är du på väg? Det spelar inte längre någon roll. Du kommer ändå inte dit. Du försvinner som ett obetydligt stoftkorn in i universums oändliga djup.
 
 

Bakåt | Till farkosten | Till gläntan | Till köksbordet